Har nu haft, inne på femte veckan nu, problem med rösten. Har inte kunnat skött mitt ordinarie arbete, så jag har gått mellan att vara hemma till att vara på jobbet.
Det är ruskigt tröttsamt när problemen inte löser sig, när man blir beordrad röstvila i 2 veckor så "får vi hoppas att det ordnar sig" svar från läkaren. Inte Ok. Sverige är fanimej under all jäkla kritik.
Se bara på alla läkare; kvalitén beror på vart du är i landet, är du i Uppsala eller Lund då får du läkare som är riktigt jäkla bra på det dom gör, som verkligen vet hur man ska ta hand om folk. Men kommer du i småbyar i Sverige så blir det helt plötlsigt jävligt jobbigt med fel. Det är ingen som vet vad felet är, alltså skiter vi i det.
Typiskt norrländskt om ni frågar mig.
Nu e de ju så att det är inte många som läser min blogg, vilket är bra med tanke på att om fler läste min blogg så hade jag nog stått i tidningarna om det där.
Och det stör jag mig på också. Varför får man inte ha radikala åsikter? Varför är det så jävla tabu att svära i media, att kritisera den offentliga sektorn och att hata det faktum att ingen i regeringen är riktigt funtad i huvudet? Jo, det är nämligen så att Sverige har någonting som kallar för jantelagen. Man ska vara försynt, inte göra sig märkvärdig o.s.v. Nej tack. Nu har jag fått nog. Nu ska jag göra en social-media revolt.
Det kommer i en annan blogg.
Och till sist, efter ett meningslöst rabblande, så vill jag säga: R.I.P. Gary Moore
