Mitt piano. Hittade en likadan bild på internet (orkade knäppa en bild själv på mitt piano) men dom är exakt likadan. Här sitter jag och spelar, ibland. Nu har det inte blivit lika mycket som det var förut, men det kan bero på att man inte längre har tid att spela. Förut hade man lektioner en gång i veckan och skulle lära sig en ny låt varje lektion. Det var alltid spännande. Men något som jag kommer ihåg väldigt väl, det var när jag skulle lära mig "für Elise". Det var tufft, men jag satt vid det där pianot i nästan 2 veckor i sträck, efter det kan jag spela den innan och utantill. Inga noter, ingenting. Jag bara sätter igång och börjar spela helt enkelt. Det är ganska coolt. Att en gammal svetsare som mig själv kan spela piano alltså. Fast iof, jag lärde mig att spela piano i högstadiet, men ändå. Det är coolt. Önskar man bara kunde sjunga också. Men det är ju som det är. Det låter förjävligt rent ut sagt. Men sjunger det gör jag bara i bilen när jag är själv, eller om jag får för mig att driva med mig själv. Det händer ju inte så ofta, iof, men det händer ju.
Är det inte ett vackert piano, så säg? Fast på mitt är det lite värmeljus på och diverse prydnadsgrejor. Man ska egentligen inte ha något på pianot, men jag kan inte låta bli. Vart annars ska jag placera alla mina ljus då egentligen? Jag har ju typ 42 st. olika värmeljushållare och diverse prydnadssaker...Nog om detta. Nu ska jag sätta mig vid mitt piano och försöka komma ihåg Ballade pour Adeleine. Den är svår. Riktigt svår.
Bästa låten just nu: Etude no3. in E-major, Chopin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar