!?Påsken!? =)

Men herregud, jag glömde ju nästan...
Det har ju varit påsk? Och vet ni vad jag gjorde större delen av påsken? Jo, umgicks med barn! Först var jag förbi moster, och där var kusin Lisa med Tommy och de små oskyldiga liven. Dom har alltid varit så lugna tjejerna, och lite småblyga när jag har träffat dom. Men inte nu på påsken. Det tyckte jag var riktigt trevligt. Vad jag inte var förberedd på är att dom är precis som alla andra små barn i deras ålder. De älskar att leka. Åh herregud vad vi lekte också! Men roligt hade vi! Det var kurragömma, och det var bus, och vi jagade och vi fnittrade och... Ja, ni kan säkert tänka er allt bus vi hade för oss. Jag vet inte hur länge vi höll på, men det var en bra stund. Efter det så var fröken Maria riktigt slutkörd. Roligt hade jag, men det var jobbigt. Jag beundrar Lisa och Tommy för att dom lyckas kunna underhålla tjejerna, även fast tjejernas energi överskrider de flesta människors energi. =) Men, man kan inte göra annat än å älska tjejerna. Dom är riktigt härliga. Och jo Tommy, buset har dom då fått från dig! =)

Sedan var jag iväg och hälsade på pappsen och lillebror. Lillebror är som bekant 8 månader gammal och ett riktigt charmtroll. Han skrattar mest hela tiden (förutom när man tar bort snorkråkor, då skriker han till lite, sedan är det bra). Han var hos mig den mesta tiden jag var förbi och hälsade på. Han skulle sitte i knäet, hoppa lite, och leka flygplan m.m.,m.m. Det var riktigt ansträngande med andra ord.

När jag ändå var hos pappa så var jag ju tvungen att gå förbi syster och säga hej till min lilla guldklimp. Gud vad han har blivit stor! Men han är fortfarande lika go, om inte ännu mer. Och den första Maj så fyller han år. 1 år blir han. Gud vad tiden har gått fort för den lille. Jag hoppas bara att huslyckan håller i sig. Det är han värd, det ska gudarna veta. =) Emanuel, min lilla guldklimp, moster har något speciell i åtanke på din ett års dag... =)

Påsken. Ojojoj. Vilka frågetecken som kom upp efter den helgen. Kan det vara så att du fortfarande älskar mig? Och varför ljög du när jag frågade dig om du hade kysst mig när jag sov? Vad är du rädd för? Är det jag som inbillar mig och håller på att bli tokig, eller kan det vara så att du fortfarande har känslor för mig? Jag hoppas verkligen att du kommer att läsa det här, så du kanske hör av dig för att förklara ditt beteende.
Och du, bara så du vet. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Du kommer aldrig att försvinna för mig. Aldrig.